NÅNTING MÅSTE UT LP (all text av: Mikael Odén)
01. Alla Känslor Utanpå
Min frihet är en ångestnatt som jagar mig om dagarna
jag jagar den vill ha den jämt så frihet blir ett stressmoment
och om du vill ha klarhet fråga aldrig mig
Vissa talar om livet efter döden
andra längtar till döden efter livet
folk säger lev nuet fast ingen av dom gör det
tiden är en konstruktion sen uret blivit vridet
staden den är gammal men tiderna alltid nya
förarlösa tåg går in i framtidens tunnlar
utomhus är hårt och kallt jag stannar i min lya
tankarna dom bankar här och grannkärringen mumlar
du frågar hur jag mår så du kan slicka mina sår
slicka tills du spyr för jag bär alla känslor utanpå
och rymden är en fjäril bort på avstånd verkar livet kort
olycksaligt vetande på grund av detta letande
och bortom mina ögonlock en dröm ett liv ett minne blott
jag äter mina pengar om igen ett evigt betande
jag finner dock en springa hopp i vårat lilla kretsomlopp
du äter mina orosmoln i mina inre skurar
och hjärtat bara växer det finns ingenting som sätter stopp
dom sa att jag behövde skinn på näsan inre murar
du frågar hur jag mår så du kan slicka mina sår
slicka tills du spyr för jag bär alla känslor utanpå
Jag tycker du är vacker som en tavla av nåt slag
men jag stänger av min tv och jag täcker mina lemmar
vill inte bli som er en samhällets koprofag
ni som står i tusen köer ni är ena satans lämlar
jag packar mina väskor jag hinner med mitt tåg
jag kanske glömmer både dig och mig jag kanske kan bli kär
men hjärnans hårddisk är för stor jag slutar inte komma ihåg
och vart jag än flyr så är det där jag är
du frågar hur jag mår så du kan slicka mina sår
slicka tills du spyr för jag bär alla känslor utanpå
jag målar silkespapper med en pensel utan hår
min pensels udd är kluven klädd i vassa strån av stål
jag mår lag letar efter svar på frågor som jag aldrig ställt
du sitter på min sängkant du försöker vara snäll
du frågar hur jag mår så du kan slicka mina sår
slicka tills du spyr för jag bär alla känslor utanpå
02. Himlens Brant
Du lever mitt i fallet som en tärning redan kastad
en betonggjuten drömmares last
du tänder en fimp en minut blir aska
det drar från ditt brevinkast
du tar på dig jackan och går ingen ser
i ett sovande dött kvarter
Tryckande svärta från rymdernas natt
gatlyktor visar vart vägen är lagd
sladdriga händer en likgiltig ratt
isgrå metall genom morgonens dagg
du skar allt för nära med sanningens kniv
du blöder på sätet här har du ditt liv
Åh om du står på himlens brant är det långt att falla ner
åh om du sett hur stjärnor tänds måste du snart falla ner
du måste falla ned
Ni sågs under täcket hon andas du smälter ingen har sett dig så här
allt går så fort nu se älvdans på fälten
hur kunde du bli så kär
frostskurna fönster en längtan av is
ett brott i ditt minne ditt enda bevis
Åh om du står på himlens brant är det långt att falla ner
åh om du sett hur stjärnor tänds måste du snart falla ner
du måste falla ned
Du måste bränna allt som har varit
för att minnas din glöd än är det morgon
och du har nyss farit
kanske nån hittar dig död
du har försörjt dig på borttappad tid
demonerna rustar för strid
Åh om du står på himlens brant är det långt att falla ner
åh om du sett hur stjärnor tänds måste du snart falla ner
Du kommer falla ned
03. Som Snö
Jag är bara en enkel människa
en enkel människa precis som du
jag tänker på världen och existensen
och existensen precis som du
Men vi har byggt våra barriärer
och barriärerna möter våg
Men våg kan växa till en tsunami
vi blir som bråte i en tyfon
Säg är det farligt att känna känslor?
Är det farligt att dö?
Kan du vara med mig i stormen?
Vi kan dansa som snö.
Det är farligt att lära känna
att lära känna allt som är du
Din karta lyser som månkristaller
jag följer ärren på din hud
Och du har skrattkammarvalv i munnen
jag vill dit under det klingar rött
Det brann en sol mellan våra händer
nu slumrar världen som morteln stött
Säg är det farligt att känna känslor?
Är det farligt att dö? Vill du ligga med mig i solen?
Vi kan smälta som snö.
Och jag är bara en enkel människa
Mer komplicerat kan det aldrig bli
Nu finns vi bakom en minneslucka
Var timme suckar och går förbi
Att vara rädd för att göra sönder
att göra sönder på grund av det
ett brustet vrål mot en sprucken himmel
Det är blott skärvor som gör människan hel
Säg är det farligt att känna känslor?
Är det farligt att dö?
Alla människor som gått i jorden kanske de faller som snö
ja alla människor som gått i jorden jag ser dem falla som snö.
04. Sandpapper
Om goda råd är dyra bör du byta vänskapskrets
Jag kan aldrig respektera nån som mobbar för respekt
De e saker jag har lärt mig men inte alltid kunnat
Jag har varit ung och dum och goda råd försummat
Långa nätter har jag legat vaken utan att sova
Tänkt på alla spruckna drömmar jag fått som dopgåva
Misären är den vagga som jag stilla somnar i
Martyrkappan bär jag som en fallskärm för mitt liv
Jag lämnar silkespuppan för att bli ett skadedjur
Låtsas som det regnar sjunger och dansar i en svalelskur
Känner du igen dig har du bäddat din säng
Med egengjorda fällor är rävsaxen stängd
Som man bäddar får man ligga
Jag bäddar med sandpapper aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaj
Gud som haver barnen kär godnattsaga för idioter
Du sorteras bort om du inte fyller kvoten
Tiden driver ideligen bort med livets strida strömmar
hoten dimper ned i brevlådan som en drönarbomb på dina drömmar
Vad hade du väntat dig?
Din säng har blivit bäddad
dom kommer och hämtar dig!
Våra förfäder har jagat sin egen svans
Med jordens resurser som en snara runt sin hals
En produkt av min omgivning jag sorteras som brännbart
Under ett berg av plast som ska bli mitt hem snart
Som man bäddar får man ligga
Jag bäddar med sandpapper aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaj
Jag vet hur snabbt det kan gå Ja det brinner ju i knutarna
Men det är så lätt att peka fingret på beslutarna
Och träffas på en fredag för att förenas i förakt
och bära barr till bålet så som myror i en stack
men skingras lika snabbt när nästa trend har blivit satt
och fortsätta beskylla dom som roffat åt sig makt
Men jag har inga svar jag bara spelar min musik
Jag må va begraven i papper ibland men det är ingen journalistik
men en sak är säker om du inte bäddar väl
kommer sandpappret släta ut strukturen på din själ
05. Jag Rymmer Hemifrån (till Grioa och alla de andra profeterna)
Jag vandrar ut i natten när de andra fann John blund
hjärtat en maracas rasta rolöshetens hund
Och i husen finns det fyrkanter där människoskinnet ömsas
och i sängar finns det drömmar som barnasinnet önskar
jag rymmer hemifrån för att hitta hem igen
Det är korsdrag i min själ igen jag måste härifrån
mitt pojkrum är en skyttegrav därute pågår krig
Undrar om det ni säger är sant
om vad dom säger är sant?
Om det ni säger är sant.
min ångest är för stor för att få plats i väntestolar
så jag pangar sönder doran jag har inget att förlora
livet känns för verkligt ibland skarpladdade knoppar
på våren finns det känslor som bara tågen stoppar
jag rymmer hemifrån för att hitta hem igen
Det är korsdrag i min själ igen jag måste härifrån
mitt pojkrum är en skyttegrav därute pågår krig
Undrar om det ni säger är sant
om vad dom säger är sant?
Om det ni säger är sant.
Och orden blev en flykt rakt in i verkligheten
Med otaliga timmar oavlönat nattarbete
att gå i spår av tiotusen namnlösa profeter
som visste att det vackrigaste är friheten
jag rymmer hemifrån för att hitta hem igen
06. Monologvisa
Och här är jag himlen verkar grå
Har inte kollat så noga på’n
Jag går väl ut när i jag ska ha mat
För det finns inga rena fat
Och där är du på min dataskärm
Som en sida ur satans pärm
Lägg upp en bild visa tänderna
Gå hem och gråt tagga vännerna
Du är en skylt tvådimensionell
Ja du är platt står inte av dig själv
A men jag dömer nog allt för hårt nu
Jag vill säkert bara va med
Bara vara med
Åh låt det gå
Vill va en gök i din fågelholk
För världen har redan nog med folk
Du skaffar barn bara för sakens skull
Och ger dem drömmarna du vält omkull
Stannar tillsammans för barnens skull
Du blir ett vapens som skjuter skuld
Du borde bära en dumstrut
Du är ett barn som ser vuxet ut
A men nu är jag nog allt för bitter
Inte tjänar jag något på det
Tjänar inget på det
Åh låt det gå
Jag tar en påtår för sakens skull
Själen kurrar jag vill bli full
Av någonting annat än huvudbry
Men jag förföljs av en skur i skyn
Ser inte spalten för all rubrik
Ser inte träd för all skogskubik
Jag tar en avfart och gör sorti
Går i snår trampar upp en stig
Men jag återvänder till samma gränd
Som jag lovat lämna för länge sen
Och där står jag i vägen för mig själv
Åh låt det gå
07. Aftonrodnaden
Aftonrodnaden har blossat upp och målat dit sin rosa rand
och solen letar gömställen på himlavalv i fjärran land
En förliden tid som rinner mellan fjädrar under korpens vingar.
Drömmar vävs och mynten trillar ned, gör vattenytans ringar.
Men endast stora vågor pryder paragraferna i tidningsbladen.
Understundom vinkar minnen, fagra kvinnor ibland sidensjalar.
Natten bjöd på cigaretter rullade med morgondagen
men i efterhand så verkar sinnet bara minnas blida sagor.
Ett sällsamt lugn infinner sig när ödet tar sin återgäldning.
Timmen är nu sen och jorden inväntar en vårdagjämning.
Och ensamheten blev till slut sa du din enda valda kappa.
Det stod klart för dig den våren att du aldrig nånsin blir en pappa.
Och träden dansar nu förbi mig i det landskap som jag alltid älskat
och jag hör sagor och legender som bevarats hos de allra äldsta.
Ett svärd kan vara vackert fast det uträttar ett tarvligt dåd.
Jag kanske dricker spriten för att göra rent ett ärftligt sår.
Min funktion i dysfunktionen är att kväda med en sprucken tunga.
En hycklare i kungasalen ekandes när rösten rungar.
Men när ni bär min sista vilas kista över grus och kullerstenar
var det min trygghet i det trasiga min rädsla för det rena
som präglade min varelse jag lutar mig tillbaka.
Med ett papper och en penna ser jag livet som en karta.
Aftonrodnaden har blossat upp och målat dit sin rosa rand
och solen letar gömställen på himlavalv i fjärran land
Jag föddes med en känsla av ett ansvar i en dystopi.
Jag gråter varje gång när hoppet barnasinnet rycker i.
Vid middagsborden hörde vi att lära veta hut
men nu tänjer vi på gränser för att kunna leva ut.
När en knopp i morgonsolen samlar näring för att blomma
blir en människas själ till visset ris när giftet träffar gommen.
Jag idkar samförstånd med dig så länge livet har sin motgång
men i livets sköna stunder går vår samtalston på tomgång.
För vi har lärt oss att det tunga har en plats i vårt bagage
och du bar det med sån stolthet så det här blir mitt homage.
Men trots ditt stora lidande så vill jag att du lever.
För jag ser någonting vackert i ruttna frukter som stilleben.
Men jag kan inte styra handen din när tiderna är svåra.
Försöker finna ro, se vetskapen om döden som en gåva.
Kontrollbehov är lönlöst uti våran förutsättning
dock så skakar mina händer när du inte svarar på smset.
och träden dansar nu förbi mig i det landskap som jag alltid älskat
och jag hör sagor och legender som bevarats hos de allra äldsta
ett svärd kan vara vackert fast det uträttar ett tarvligt dåd
och du kanske röker weedet för att bränna bort ett ärftligt sår.
Mitt glas är nästan tomt och mina ord har hittat hem.
Tåget rullar in och jag slår numret till min vän
Aftonrodnaden har blossat upp och målat dit sin rosa rand
och solen letar gömställen på himlavalv i fjärran land
08. Oktober
Över skorstenar flög du och vinkade ner
Men det var natt då och jag låg och sov
Du flög väl ett varv för att se dig omkring
Det skulle nog jag ha gjort
Nån ringde mig från hemligt nummer
Och sa att du är...
Jag står här i fönstret och luktar på stan
Det verkar som hösten är här
Om det finns någon mening med allting vi gör
Varför är dagen så oförskämt vacker idag
Och jag ringde till dig men fick inget svar
Dom sa att du är...
Om jag kunde flyga ut över torget
Och se hur folk börjar sin dag
Någon springer till tuben nån tänder en cigg
Någon småler åt gårdagens skämt
Jag skulle be dem att stanna och lyssna på mig
och säga att du är...
Jag ser hur du flyger flyger mot mig
Som en sparv mot mitt iskalla fönster
Men jag vänder mig om och äter min frukost
Havregrynsgröt och ägg
Och dom ringer från jobbet dom vill ha mina tjänster
jag svarar att du är...
Över skorstenar flög du och vinkade ned
Men det var mörkt då och jag låg och sov
Kanske flög du ett varv för att se dig omkring
det skulle nog jag ha gjort
09: Tröstevisa (instrumental)
10. Blues En Helt Vanlig Måndag
Den enda som pratar med mig i rulltrappan är reklamen
Och allting som jag äter bildar slagg i min lekamen
Big bang känns allt mer som en menlös slump
Det här är Kontorsstolstankar från en lealös klump
Jag snackar om syndaflod snackar om gräshoppor
Snackar om livspussel snackar om pulversoppor
skuldkonton bostadsbrist drömmar från en bur
Snackar om att slutligen fucking flippa ur
Det är kris och evig vånda
jag har skavsår i hjärtat
blues en helt vanlig måndag
Jag är Guds bästa barn som har fastnat i skrivaren
En okänd felkod en pank långivare
Står i telefonkön till den svenska utopin
Det är många som ringer just nu och jag tappar energin
det är nånting som skaver och det börjar bli akut
medan jag väntar på papper som aldrig skrivs ut
försökte säga någonting vid kaffeautomaten
men dom tittade på mig som om jag var värsta psykopaten
Det är kris och evig vånda
jag har skavsår i hjärtat
blues en helt vanlig måndag
Min identitet är tillverkad i Kina
Min klädstil är unik som alla andras låt mig skina!
och slavar ger mig frihet så jag kan söka efter lycka,
scrollat flera kilometer efter något jag kan tycka
Det är någonting som svälter och det gör mig panikslagen
Snälla kan nån mata fjärilslarverna i magen
Men kärleken i livet har nog redan swajpat vänster
så jag navigerar vidare med Googles platstjänster
Det är kris och evig vånda
jag har skavsår i hjärtat
blues en helt vanlig måndag
11. Ruby Colorado (Bonus/teaser)
You said: "Money is not a problem, so let me pay the bill"
I said: "Money is always trouble dear and you're all mentally ill"
For financial security you put yourself in debt
while history is repeating what you're trying to forget
My name is Ruby Colorado I just came here to talk
but some people call me a criminal
words outlined in chalk
Nobody knows how reality smells
my dreams are for real i promise
Once i dreamt i was binary code
Trying to reload a primary node
I keep my eye-lids rainbow-colored make glitter fall like rain
naïveté is the only way to keep on staying sane
everyone is ironic here your sarcasm is a shield
but step inside my sonic sphere i promise you will yield
My name is ruby Colorado and I've come here to sing
some body parts I made myself dont ask me who I´ve been
Nobody knows how reality tastes
my truth is as real as it can be
when we are not here to defend ourselves
my heart is a beacon signal please send for help
You cut the apple of your eye and find a nest of thorns
you feel a sense of guilt emerge the guilt of being born
some bones are shaped like prison bars with a straitjacket of skin
while society is neglecting what is laying within
My name is Ruby Colorado and I am from a place
far away from here my friend I'm a citizen of space
Nobody knows how reality feels
but I think I'm not far from the truth
however long will the oxygen last
will I burn like the sun or evaporate fast
My name is ruby colorado I'm travelling through time
The future is a straight disaster when rulers draw their lines
My name is ruby colorado I'm travelling through time
The future is a straight disaster when rulers draw their lines